Psykisk ohälsa på arbetsplatsen syns inte alltid – så skapar ni utrymme för ärliga svar

Den som skrattar mest i fikarummet kan samtidigt bära på tankar som ingen annan känner till. Psykisk ohälsa följer ingen given mall och går inte alltid att upptäcka genom prestation, beteende eller socialt samspel.

Idag uppmärksammas Internationella suicidpreventiva dagen. Årets tema, ”Changing the Narrative on Suicide”, handlar om att bryta tystnaden och skapa utrymme för öppna samtal. För arbetsgivare aktualiserar dagen en viktig fråga: Har våra medarbetare trygga och konfidentiella möjligheter att berätta hur de faktiskt mår?

Det går inte alltid att se vem som mår dåligt

Psykisk ohälsa är något som OneLabs vårdpersonal regelbundet möter i samband med hälsoundersökningar på arbetsplatser. Och det är långt ifrån alltid något som syns utåt.

En person kan fortsätta arbeta, leverera och fungera socialt samtidigt som hen kämpar med svåra tankar. Därför kan en chef inte utgå från att en medarbetare mår bra bara för att prestationen är stabil. På samma sätt kan en hälsoundersökning aldrig garantera att psykisk ohälsa upptäcks.

Däremot kan relevanta frågor, ställda i ett tryggt och konfidentiellt sammanhang och med en tydlig väg till uppföljning, göra det lättare att berätta om sådant som annars riskerar att förbli osagt. Det är tanken bakom Hälsoundersökning Digital, där medarbetare svarar konfidentiellt på validerade frågor om psykiskt mående och de som visar tecken på risk erbjuds uppföljning av OneLabs vårdpersonal.

Suicidtankar förekommer i alla delar av befolkningen

Knappt fyra procent av Sveriges befolkning från 16 år och uppåt uppgav 2024 att de hade haft suicidtankar under det senaste året. Bland personer mellan 16 och 29 år var andelen åtta procent, jämfört med omkring en procent bland personer över 65 år.

År 2025 dog 1 220 personer i säkert fastställda suicid i Sverige, enligt Folkhälsomyndigheten.

Statistiken kan inte säga vem som befinner sig i risk. Men den understryker varför samtal om psykiskt mående inte enbart kan vara en fråga för den specialiserade vården. Det behöver finnas fler sammanhang där människor får möjlighet att berätta hur de mår och stöd att söka hjälp när det behövs.

Arbetsplatsen är ett sådant sammanhang. För många vuxna är arbetet en stor del av vardagen – en plats som kan bidra med gemenskap och mening, men också innebära belastning och stress. Sveriges nationella strategi för psykisk hälsa och suicidprevention 2025–2034 pekar också ut ett inkluderande och hållbart arbetsliv som ett särskilt delmål.

Män är tydligt överrepresenterade i suicidstatistiken

En av de tydligaste skillnaderna i statistiken gäller kön. Av de 1 220 personer som dog i suicid under 2025 var 894 män och 326 kvinnor. Det innebär att drygt 70 procent var män.

Samtidigt syns inte samma skillnad när människor själva får svara på om de haft suicidtankar. I Folkhälsomyndighetens undersökning från 2024 var andelen ungefär lika hög bland kvinnor och män.

För arbetsplatser är det ytterligare en påminnelse om att psykiskt mående inte går att läsa av utifrån enkla antaganden om vem som behöver stöd. Det förebyggande arbetet behöver nå medarbetare även när de inte själva signalerar att något är fel.

Våga fråga – men låt inte ansvaret vila på individen

Det kan kännas svårt att fråga någon om självmordstankar. Men att ställa en direkt fråga ökar inte risken för suicid. Att våga fråga, lyssna och ta svaret på allvar kan istället vara ett första steg till att personen får rätt stöd.

Samtidigt får suicidprevention på arbetsplatsen inte vara beroende av att en enskild chef eller kollega råkar uppmärksamma rätt signaler och ställa rätt fråga vid rätt tillfälle. Det behövs strukturer som gör det lättare att fånga upp ohälsa och tydliga rutiner för vad som händer när någon behöver hjälp.

Arbetsmiljöverket betonar att organisatoriska och sociala faktorer ska vara en naturlig del av arbetsmiljöarbetet. I praktiken kan det handla om att utbilda chefer i svåra samtal, erbjuda tydliga vägar till professionellt stöd och ha kända rutiner för psykisk ohälsa och akuta situationer. Det handlar också om att förebygga organisatoriska risker som hög arbetsbelastning, problem med arbetstid och kränkande särbehandling.

För chefen eller kollegan är uppgiften inte att diagnostisera eller bedöma suicidrisk. Rollen är att våga fråga, lyssna och ta det som sägs på allvar – och veta hur personen kan få professionell hjälp.

Vid konkreta självmordsplaner eller akut fara ska personen inte lämnas ensam. Ring 112 eller hjälp personen till en psykiatrisk akutmottagning.

Suicidprevention börjar långt innan en akut situation

För arbetsgivare handlar suicidprevention inte bara om hur man agerar när någon redan befinner sig i kris. Det handlar också om de förutsättningar som skapas varje dag.

En hållbar arbetsmiljö, rimliga krav, möjlighet till återhämtning och en kultur där det går att prata om psykiskt mående är delar av ett långsiktigt förebyggande arbete. Arbetsplatsen kan inte förhindra all psykisk ohälsa eller alla suicid – men den kan vara en miljö som bidrar till hälsa snarare än ohälsa.

Internationella suicidpreventiva dagen är en påminnelse om just det: att förebyggande arbete inte börjar med att identifiera vem som är i risk, utan med att skapa bättre förutsättningar för alla.